Har hänt : Jag måste springa nu! Säger hon kort och pussar sin mamma så kinden och springer in i flygplatsen.

”Hejdå älskling!” skrek hennes mamma.

När jag väl hade kom fram till Vanessa fick jag en skämtsamt arg blick som snabbt förvandlades till ett leende, och en glad kram.

Vanessas perspektiv

Hon log tillbaks och vi gick igenom alla passkontroller och sån skit, asså vem går på planet med en kniv egentligen? Eller typ sprit och droger? Haha vad ska det vara bra för egentligen?

Äntligen satt vi på planet, längst bak fasktiskt, Tora ville sitta längst in, vid fönstret, utav någon anledning. Jag förstår mig inte riktigt mig på sådana människor som är rädd för att krascha, planen är ju byggda för att inte krascha, och om man gör det, så klarar man säg, inte mer med det?

När vi väl satt där och väntade på att planet skulle lyfta, kom någon som skulle sitta bredvid mig. Han såg nervös ut, liksom rädd, och varför hade han solglasögon och mössa på sig egentligen? Klockan var typ 08.00 på morgonen... Jag kollar på honom länge utan att han märker av något. Tillslut vänder han sig mot mig och mitt hjärta stannade, jag kunde knappt andas. DET VAR HARRY EDWARD STYLES.

Åh herregud, åh herregud, åh herregud... Jag försökte titta på honom lugnt och låtsas som ingenting.

”Hi, i’m Harry.” , sa han glatt och tog mig i hand. Åh min gud. Han rör vid mig. Han rör vid mig.

”Hi, i’m Vanessa, do I know you?”, frågade jag för att kunna låta så jordnära som möjligt. Han log mot mig som om han liksom skämdes, han visste inte hur han skulle förklara sig, tyckte nästan synd om honom.

”That was a joke”, klämde jag fram och han log mot mig. ”What were you doing here in Sweden?”

”I was invited home to my friend, who moved here with his girlfriend.”, svarade han.

Tora sov och Harry tittade på henne samtidigt som han skrattade lite lågt.

”Oh.” svarade jag bara, eftersom jag inte hade något bättre svar.

”What are you going to do in the UK then?” frågade han. Jag kunde knappt fatta att han over huvud taget ville prata med mig, och fortsätta samtalet.

”I’m going to college after summer with my best friend Tora”, svarade jag och tittade på henne. Han log mot mig. Resten av konversationen flöt på ganska bra faktiskt, vi hade många glada skratt. Jag kända mig inte alls fangirlig, han hade faktiskt tagit av sig solglasögonen och mössan och vi pratade bara på, som om vi hade känt varandra länge, som två vänner.

Till slut gäspade jag till, Harry la huvudet på sne och tittade undrande på mig.

”You tired?”, frågade han mig med ett leende.

”Yeah, a bit, but don’t worry, i’ll stay awake.”

“No, that’s okay, you can go to sleep, I’m pretty tired to,” sa han och log.

“Would you mind me saying that your smile is very beautiful?”  sa jag och log stort åt honom och lutade mig mot hans axel.

Harrys Perspektiv

Jag och Vanessa satt och pratade riktigt länge, det var mysigt. Tillslut så blev hon trött, och somnade mot min axel. Jag försöker njuta så länge det varar.

Hennes kompis vaknar, Tora tror jag att hon hette.

Toras Perspektiv

Jag hade sovit genom halva resan i alla fall. Det första jag såg när jag vaknade var att Vanessa hade somnat mot en främlings axel… Awkward.. Jag tittar på honom, och han tittar på mig.

DET ÄR HARRY STYLES, DET ÄR HARRY STYLES, DET ÄR HARRY STYLES, DET ÄR HARRY STYLES !!

Vanessa hade somnat mot Harry Styles axel! Han log mot mig, och det kändes som att jag skulle explodera!

”Hi, is this your friend?”, frågade han mig, och log. Såklart.

”Ye-ye-yes, it is”, svarade jag.

Han log mot mig och tog mig i hand.

”So, you are Tora?” frågade han mig.

”Yes, that’s me”, svarade jag honom lätt och log snällt mot honom. Vad fanns det egentligen att vara rädd för? Han är en kille, so what? Det finns säker 3,5 miljarder killar i världen.

Harrys Perspektiv

Vi satt och pratade en stund, men hann inte så länge innan det var dags att landa.

Jag passade på att fråga Tora om jag kunde få Vanessas nummer innan hon vaknar.

Det fick jag såklart, och jag frågade efter Toras också.

När Vanessa hade vaknat såg hon så grymt vacker ut, jag nästan smälte. Var jag redan kär? Nej, det kunde jag väl inte ha varit…

När vi skulle gå av gick vi alla tre tillsammans ner för att hämta våra resväskor.

När jag hade hittat min, så kramade jag om först Tora, lite lätt, och sedan kramade jag om Vanessa, en liten längre och intensiv kram, så att hon skulle förstå lite vad jag kände för henne.

Jag ångrar det inte ett dugg.